Nytt år, nytt årtionde – blir det något nytt då?

Knappast blir det några dramatiska förändringar bara för att det blir ett nytt år. Jag har för länge sedan slutat med nyårslöften och liknande. Inget blir ju magiskt annorlunda bara över en natt heller. Eller blir det?

Jag har ju för det mesta en väldigt optimistisk inställning, oftast så att hjärtat vill medan hjärnan redan har insett att det inte går ihop. Samtidigt behöver jag ha någon målsättning för att hålla igång med träningen. Visst är det också så att jag mår mycket bättre av att röra på mig, men det finns även en viss skillnad mellan att röra på sig/motionera för välmående och målinriktad träning. Samtidigt kan jag väl inte riktigt säga att träningen det senaste året varit särskilt strukturerad och målinriktad. I perioder nog, men inte alls över tillräcklig tid för att få kontinuitet i träningen, speciellt under sommaren.

Vad kan vara annorlunda 2020 jämfört med 2019 då? Allt är ju frågan om prioriteringar, givetvis. Så vad är högst på min prioriteringslista? Familjen. Barnens hobbyer och tid tillsammans med hela familljen. Som tränare i dotterns simgrupp fyra gånger i veckan, så tar det givetvis rätt mycket av min tid. Sonens fotboll (lagledare där) tar också tid, dock inte lika mycket som simningen. Men detta är heller inget jag skulle prioritera bort. Jag vill ju skapa goda förutsättningar för mina barn att utöva idrott och röra på sig.

Så var klämmer jag in min träning då? Går det att träna eller blir det bara motion?

Efter en ledig vecka över jul och nyår, kan jag ju bara konstatera att det är roligt att träna, speciellt när det finns tid och jag inte känner att jag har dåligt samvete. Om jag spenderar hela dagen med familjen känns det helt ok att vara borta en timme eller två på träning. Mitt i en arbetsvecka har mitt mammasamvete svårare att dra iväg och träna, även om jag vet att jag mår bättre av det.

Samtidigt så byter jag tävlingsklass nästa år, blir yngst i klassen igen. För första gången är jag även tillräckligt gammal för att delta i Veteran-VM i cykelorientering, som i år dessutom arrangeras i Finland, i Vierumäki. Det mest utmanande för mig blir att tävlingarna går först i september och min sommarträning har de senaste åren inte direkt varit min starka sida. Men förhoppningsvis blir det också ändring på det nu då sommarstugan är färdig och jag har en cyclocross-cykel att trampa grusvägar med.

Lite krasst är väl min målsättning att träna smartare än förra året. Insåg i höstas att alla mina hårda intervaller går att räkna på en hand, om jag inte räknar med tävlingar, som väl var ungefär lika många.

Så i år är fokus på att få in intervaller, att styrketräna och att hålla igång träningen även under sommaren. Allt annat är bonus. Venla-kavlen och FM i cykelorientering i juni är delmål.

Antagligen kommer dotterns simtävlingar och -läger att störa uppladdningen för det, men kanske fem nätter på skolgolv bara gör underverk. Eller så inte, men det är en smäll jag gärna tar, för dotterns skull.

Nu är det bara att börja träna då. Med en bra vecka över jul och nyår, så ser det bra ut. Nu är det bara kontinuitet som gäller.