Det här med vintercykling är bara så fantastiskt. Förutom att det är kallt. Vi har stadigt haft det kallt nu sedan nyår, och de senaste två-tre veckorna har temperaturen legat på mellan -13 och -23. Kläder på kroppen är sällan ett problem, där är det bara att dra på ytterligare ett lager, så är det fixat. Värre har jag med händer och fötter. På händerna har jag lobster-handskar, och det fungerar bra. Blir fingrarna kalla går det ju också bra att bara dra in fingrarna i handen

Emma har länge frågat om hon får följa med ut och cykla med mig, men jag har tvekat. På hösten var det för vått, sedan för mörkt och plötsligt hade vi snö. Förra helgen var det för kallt, även om stigarna nu är bra. Då konstaterade hon att det är ju aldrig lämpligt för henne att följa med. Det gav mig en tankeställare. Så på söndagen medan vi inväntade farmor och farfar drog vi ut. Vi fick även med oss Erik. Han tog för första gången Emmas gamla cykel som egentligen är lämpli

När jag först började cykla på hösten 2014, så där lite trevande, hade jag min systers gamla Tunturi. Den hade slick-däck och var definitivt inte ämnad för något annat än sandvägar, men det var ju i ärlighetens namn rätt tråkigt. Visst, för det mesta höll jag mig väl till sandvägar, men det blev nog en och annan avstickare på stig också. Tunturin var även den som fick följa med på min första cykelorienteringstävling, FM på medeldistans. Varför börja smått? Jag lånade kartstäl