Äntligen har vi lite snö och barnen frågade om vi kunde fara till pulkabacken ikväll, gärna med grannflickorna. Tvekade en stund, hade tänkt springa. Men med tanke på den vinter vi haft hittills i år, så kunde jag inte direkt säga nej. Blev att kombinera de båda. Barnen är redan så stora att jag inte nödvändigtvis behöver vara tillsammans med dem i backen, dom har roligt i alla fall, men jag vill gärna finnas i närheten ifall det händer något. Därmed blev det pulkabackelöpnin

I ärlighetens namn är arbetsresor rätt sällsynta för mig, 2-3 utlandsresor i året har det blivit de senaste åren. För mig är arbetsresorna ett trevligt avbrott i vardagen. Oftast kommer jag hem med ny energi och inspiration till jobbet igen. En klar fördel med arbetsresor är också en chans att se nya områden och löpa på nya stigar. Förra veckan var jag i Storbritannien, på den Engelska landsbygden ungefär en timme sydväst om London. Terrängen där är väldigt annorlunda än hemm

Knappast blir det några dramatiska förändringar bara för att det blir ett nytt år. Jag har för länge sedan slutat med nyårslöften och liknande. Inget blir ju magiskt annorlunda bara över en natt heller. Eller blir det? Jag har ju för det mesta en väldigt optimistisk inställning, oftast så att hjärtat vill medan hjärnan redan har insett att det inte går ihop. Samtidigt behöver jag ha någon målsättning för att hålla igång med träningen. Visst är det också så att jag mår mycket

Jag hade höga förväntningar på våren innan säsongen. Det skulle vara roligt att cykla och förutom FM i cykelorientering var det stora målet Tahko MTB. Det började ju också alldeles ypperligt med ett silver i stafetten i damernas huvudklass tillsammans med syrran, samt ett guld på medeldistansen i min egen klass (D35). Formen kändes på stigandet och det var skönt att tävlingarna gick så bra, bättre än väntat egentligen. Jag var snabbare än syrran och det var kanske första gång

Det som egentligen skulle bli 2018 års äventyr ihop med syrran, blev istället framflyttat till 2019, så jag hade en bruten hand ifjol. Så vid midnatt på väg in i 29.6 gick starten för vårt gemensamma långlopp. Syrran körde visserligen ifjol redan tillsammans med sin man, som hon skrev om då, men för mig var det första gången. Kändes lite mäktigt efter förberedelserna kvällen innan och alla bekanta som vi stött på då. När 2000 mtb-cyklister samlas, finns det garanterat några b

Mina förväntningar var höga på Finlands största MTB evenemang, inte bara på själva evenemanget, utan även på mig själv. Även om sista månaden inför dominerades av barnens allehanda program och alldeles för mycket på jobbet, hoppades jag att formen från cykelorienterings FM skulle finnas kvar. Därför blev Tahko en blandning av lycka och glädje, men även besvikelse över den egna presationen. Syrran hade å sin sida en väldigt bra dag och hade lätt cyklat över en halvtimme, om in