Frusna stigar bjöd på fin pannlampscykling

I över en vecka har det mest känts tungt och segt. Men ikväll kände jag mig plötsligt stark, nästan lite snabb också. Barnen är hos mina föräldrar och min man drog iväg till sommarstugan, så plötsligt hade jag kvällen för mig själv.

Solen höll på att gå ner, så det skulle bli pannlampslänk. Hade inget minne av när jag hade använt pannlampan senast, om den var laddad eller inte, så jag satte lampan och telefonen på laddning, medan jag slängde i mig mellanmål. I och med att solen var på väg ner, var även temperaturen det, så jag packade med en extra väst i bakfickan på jackan då jag startade. Podcast i hörlurarna och sedan iväg.

Senast jag cyklade, i förrgår, var det nog fruset i skogen men inte ännu överallt. Nu bar isen även på såna ställen där det var mera vatten. Första halvan av länken var jag lite orolig för hur länge batteriet i lampan sku räcka, men efter en stund slappnade jag av och njöt av cyklingen. Kunde till och med trycka på lite mer vissa ställen.

Riktigt fint att få ett lyckat träningspass och en cykellänk då jag fick känna mig snabb och stark, speciellt efter en vecka då jag känt mig tung och långsam. Visserligen kan det hända att det är just pannlampan som bidrog till känslan. Med pannlampa blir jag mer fokuserad på bara det som syns i lampans sken och allt annat försvinner. Hoppas känslan håller i sig resten av veckan nu också.