Även om veckan började med två vilodagar, så lyckades jag till slut få ihop den planerade mängden. Känns skönt, även om jag inte försökte träna ikapp det jag missade i början av veckan, för det blir knappast bra. Jag försöker hålla mig till min plan och inte ta stress om jag inte riktigt lyckas. Men nog känns det skönt då det lyckas. Efter de två vilodagarna körde jag konditionstest i onsdags. Sedan har jag mest cyklat. Halvlånga länkar på snöiga stigar. Just nu får jag inte

Redan ordet test får det att krypa i mig. Det är liksom värre än tävling. Samtidigt känner jag att jag inte riktigt har koll på vilken nivå jag är på, speciellt inte gällande cyklingen. När det kommer till löpningen, så är det ju något jag alltid gjort. Jag kan bedöma fart och distans i förhållande till puls och på så sätt veta ungefär var jag ligger konditionsmässigt. Där vet jag också hur jag ska träna och vad som fungerar. Cyklingen är ändå relativt nytt för mig, då jag cy

För första gången sedan gymnasietiden ungefär, har jag nu ett träningsprogram som någon annan lagt upp åt mig. Egentligen inte så stor skilland mot vad jag själv lagt upp åt mig tidigare, kanske en liten mängdökning och definitivt mera fokus på snabbhet och tröskelträning. Största skillnaden är väl kanske mental. Att jag har någon annan att redovisa min träning till, förutom mig själv. Det är svårare för mig själv att fuska. Jag vill ju träna för att bli bättre, men vissa dag

Jag fick lite extra motivation efter Syster Hs föregående inlägg. Det var skidträning i fri teknik för Piffens juniorer igår. Dottern var med för första gången den här vintern, och genast hon hittade bekanta flickor vid skidstadion, så såg jag att den här träningen kommer att gå bra, och jag har äntligen chans att göra en bra träning själv. Medan jag sakta kom igång med mitt eget skidande, så tänkte jag på det där med blodsmak i mun. Jag har varit försiktig med träningen de s