Syster H60 km morgonlänk avklaratIgår hade jag svårt att somna. Tänkte på syrran och att hon och hennes man ska starta ut på 60 kilometer cykling vid midnatt. Högst troligen i +8 grader och regn. Jag låg vaken ännu vid midnatt och via Instagram fick jag se en videosnutt av starten. Vad mäktigt! De som skulle cykla 60 kilometer natt startade samtidigt med de som skulle cykla 240 kilometer (4 varv på 60km). När jag vaknar strax efter sex på morgonen kollar jag resultat och ser till min glädje att syrran kommit
Syster HÄntligen cykling igenIdag är det exakt fem veckor sedan jag bröt handen. Och idag är "alla andra" på väg till Tahko för att cykla Tahko MTB. Utom jag då. Jag har varit fem dagar utan gips. Handen är mer svullen och styv än jag räknade med. Innan gipset kom bort inbillade jag mig att jag redan ett par dagar senare skulle vara uppe på cykeln, men först idag vågade jag mig och cykla. Antar att jag egentligen behövde bevisa för mig själv att det inte skulle ha gått att cykla 60 km terräng, och att de
Syster DEtt silver och ett bortschabblat silverJag har haft några intensiva veckor på jobbet och inte så mycket träning som jag tänkt mig. Men är det FM i cykelorientering så är det, och då är jag med oberoende hur förberedelserna sett ut. Terrängen i sprinten var lite annorlunda än jag väntar mig. Mer tekniska stigar och inte så mycket tallmo. Jag tog det säkert i början, eftersom jag förstörde förra sprinten redan i början. Nu gick det bättre och jag hade någorlunda bra flyt. Det var mest rätt tydliga vägval och endast
Syster HNya mål för sommarenAvundsjukt tänker jag under frukosten att det är nu jag borde ladda inför tävling. Ett av säsongens mål var den här helgens tävlingar, finska mästerskapen i cykelorienteirng på sprint och långdistans. Nu får jag istället ställa om målet lite. Sikta på att få handen i skick så fort som möjligt och försöka hålla igång benen med löpning tills jag är tillbaka på cykeln. Hoppas som sagt ännu på Tahko MTB den 30:e juni, men inser samtidigt att det kanske inte är möjligt. Mycket hän
Syster HTränar igen, med gipsad handDet har idag gått två veckor sedan jag bröt tre ben i handen. Första veckan hade jag ont i den och försökte vänja mig vid att inte använda den så mycket, samtidigt som vi ställde till med dotterns 8-årskalas. Vi brukar ha som mål att tvätta fönstren innan hon fyller, men i år blev det inte riktigt så. Nu den andra veckan går det redan bättre. Svullnaden har gått ner och jag har inte längre värk i den. Har därmed även börjat röra på mig mera, först korta promenader och nu idag
