Cykeldag med nya föreningen
Vår nya terrängcykelförening i Vasa hade det första evenemanget i lördags. Det blev en riktigt lyckad dag med solsken, cykling och rätt mycket folk. Ska vi vara riktigt ärliga så blev det bättre än väntat (befarat). Man vet ju liksom aldrig om det bara kommer tio stycken eller två hundra. Nu uppskattade vi att någonstans mellan 100 och 150 kom till Öjberget på vår cykeldag. Glädjande många kom cyklande och många hade även sina barn med. Det var ju ändå ett evenemang för hela familjen.
Evenemanget började klockan elva men redan före det började det dyka upp folk där. På bortre delen av parkeringen hade vi ett område med olika cykelhanteringspunkter. Det fanns till exempel cykel-limbo, där tanken var att försöka komma under limbostången på en meter, vilket visade sig vara svårare än väntat. Vi hade byggt hinder och kipp-bräder som man kunde cykla över, med lite fart från pulkabackens kanter blev det riktigt spännande. Eftersom det fanns olika svårighetsgrad, så var det möjligt för alla att prova. Även mina barn (7 och 9 år) trivdes där.
Det som kanske var den mest utmanande grejen var en cykel som var gjort att svänga åt fel håll, så att när man styrde åt vänster så svängde den åt höger. Det var väldigt svårt att få hjärnan att styra åt "fel" håll.
Det enda egentliga fastställa evenemanget var xco-tävlingen klockan ett. Allt annat var fritt att pröva på när som helst. Tävlingen var också det som oroade oss mest. Tänk om det inte kommer någon? På fredag kväll hade vi endast åtta förhandsanmälningar, så det såg inte riktigt bra ut i det skede. Det hade ju varit lite genant om det inte blivit fler än det. Lyckligtvis var det ganska många som anmälde sig först på plats, så till slut var det hela 27 stycken som deltog i tävlingen. Glädjande att se att så många barn ställde upp.
Jag hade ju gärna själv tävlat, men denna gång var det inte möjligt, då jag behövde hjälpa till med tidtagning och likande på målområdet. Men min dotter cyklade i klassen för flickor under 10 år. Det var endast hon och en flicka till i klassen, i övrigt också endast en dam som ställde upp. Tycker fortfarande att det är synd att så få flickor och damer vågar ställa upp. Jag tycker mig se en ökning i antal damer som cyklar, så där över lag, men det syns inte sen då det är dags för tävling. Vet inte varför steget att ställa upp i tävling verkar vara mycket större för damer än för herrar.
Det kändes ovant att ordna ett evenemang med människor jag knappt känner. Eftersom vi startat upp så sent som i höstas, har vi ännu inte riktigt koll på varandras starka och svaga sidor. Dessutom hade jag själv svårt att hinna med de praktiska föreberedande dagarna (talko-dagar) och försökte istället hjälpa till med att få ut information om eventet. De andra byggde kipp-brädor, städade och förbättrade stigar samt märkte ut xco-banan. Sist och slutligen får vi vara riktigt nöjda med vad vi åstadkom med så få arrangörer. Lyckligtvis fick vi lite extra hjälp till serveringen så att vi andra kunde koncentera oss på att eventet snurrade. Jag fick tala med väldigt många om det jag gillar. Tänk att en hel dag få prata cykling.
Foto: Timo Koski
Mina barn hängde med hela dagen. De hittade några kompisar och hejade på de som tävlade. De cyklade och sprang omkring. De åt korv och sockermunkar och drack saft. Innan tävlingen cyklade jag ett varv på barnens bana, så att dottern skulle våga ställa upp. Sonen följde också med. Vi fick en riktigt cyklig, solig dag tillsammans. Efter det hann vi ännu med dotterns simträning, så det blev idrott hela dagen.
