En cykeldag vid Nautelankoski, utan cykel

Jag var lite intresserad av Finska Mästerskapen i cyclocross när jag hörde att de arrangeras rätt så nära oss i Lieto i januari. Jag har ju ingen tävlingslicens och har inte tävlat heller, och så har jag ju inte direkt åldern på min sida längre. 

Det blev i varje fall en solig dag med hela familjen och lite program också för allihop. Det fanns nämligen möjlighet för barnen att åka hundsläde och så hade vi kommit ihåg att ta med pulka och peffisar. Dessutom fanns det servering med varm lunch! Toppen alltså att utnyttja det på samma gång, eftersom de mest intressanta klasserna startade 12.12 och 13.30, dvs. elit-klasserna.

Banan var 2,8 km lång och damerna körde den 6 varv, vinnaren Susanna Laurila på 42 minuter. Blir man varvad så får man stiga åt sidan, och annars så avgörs antalet varv i och med att den första som kommer i mål efter en viss tid (nu 40 min.) är vinnare och de andra avslutar sitt varv som de just då är på.

Vi hann ner och se på forsen också, eftersom den ligger helt nära, innan herreliten startade. Banan var intressant, det var faktiskt så jag önskade jag hade haft cykeln med och fått testa ett par varv. Det verkade inte så slirigt, men jag såg sedan att en av damerna nog hade fallit ordentligt. Fast det hör lite till, sånt händer alltid ibland.

Tyvärr så var det inte så många deltagare, i synnerhet inte i damklassen. Men, det skulle nog inte ha varit min klass. I "motionsklassen" hade jag gärna deltagit. Där fanns dock inte en endaste en dam anmäld! En annan gång får jag lov att planera lite bättre och prova på något som är utanför bekvämlighetszonen. 

Det var mörkt innan jag hann ut på en egen tur, och jag hade tänkt mig ett lugnt pass, men här finns nu så pass mycket snö att det ställvis är rätt så tungt, och däremellan flyter det lätt på isiga ställen. Och inte blir det långa pass på kvällarna, men helt tillräckligt i det här skedet. Jag får försöka klämma in lite skidning också snart igen. Jag gillar när det blir bra med omväxling.