Speciellt idag är jag tacksam

Idag när jag cyklade i skogen kände jag mig plötsligt väldigt tacksam. Det började med tankar kring det självständiga Finland. Vi firar ju Finlands 101:a självständighetsdag idag, och jag är otroligt tacksam för att få bo i Finland. En form av lottovinst på många sätt. Så som många andra av de nordiska länderna.

Jag tacksam för att kan ta min cykel och cykla iväg till skogs direkt från husknuten. Naturen här är fantastisk och luften är ren. Allemansrätten ger mig tillgång till denna fina natur, så länge jag städar efter mig och inte förstör markerna. Vilken oändligt fin lyx vi har.

Idag var jag också speciellt tacksam över att komma ut med cykeln i dagsljus. Det är inte många timmar som det är riktigt ljust och solen stiger inte så högt upp på himlen den här tiden på året, så alla timmar ute är guld värda.

Det blev en vanlig runda, via Gerby och kanterna av bostadområderna, mot Västervik. Jag räknade med att en del av gänget som kallar sig för Trail Monekys i Vasa, skulle ha varit morgontidiga och cyklat upp stigarna i Västervik. Blev inte besviken. Förutom några som rört sig till fots hade åtminstone 2-3 cyklister redan hunnit ut före mig. Stigarna var passligt frusna med ett tunt lager med snö. Helt perfekt.

Antagligen sista rundan med min lilla svarta, aka Canyon Nerve, eftersom jag brukar lägga undan den då det blir minusgrader och köra med min hardtail på vintern. Börjar bli dags att byta till vinterdäck på den så småningom. Kanske även flata pedaler. Får bli helgens projekt.

Var en sväng ner till Strömsö också. Stannade en stund på bryggan och njöt av solskenet. Snön knastrade under fötterna på bryggan, men ännu är havet inte fruset. Behöver nog bli lite kallare för det.