Träning som träning, allt duger

För tillfället duger nästan vilken träning som helst för mig. Cyklat har jag inte på tre veckor, totalt bara tre gånger de senaste två månaderna, om man inte räknar med cykling med barnen. Först var jag bara ointresserad, vilket är ovanligt, och sedan senaste cykelturen har jag bara varit sjuk.

Fast den där cykelturen var helt fantastisk, och väckte definitivt motivationen igen. Det var tre grader kallt och löven knastrade härligt under hjulen. Jag cyklade så mycket jag hann medan barnen var hos kompisar och lekte. Ibland behöver man lite paus för att förstå hur mycket man saknat det sen då man kommer ut igen.

Just nu är min man på en längre arbetsresa och det är lite svårt att hitta träningstid, nu då jag äntligen är frisk. Men i helgen åkte jag med barnen till svärmor och svärfar, och då är det lite lättare. Det blev ett ordentligt styrketräningspass på lördagen och en löplänk på söndagen. Ingen cykling, men träning ändå. Länge sen jag tränat styrka då där på riktigt, så det kändes definitiv i kroppen på söndagen. Men löplänken gjorde väldigt gott, både för kroppen och för knoppen.

Nu är jag redor för en ny vecka. Motivationen på topp och färre kvällsprogram den här veckan, så någonting ska jag säkert hinna med även om cyklingen ännu får vänta lite.

Ha en bra vecka, allihop!