Fyra år sedan första cykelorienteringen

Ibland är det rätt roligt när facebook eller andra medier påminner om saker som hänt. Igår dök först en bild på min syster med en silvermedalj från FM i cykelorientering på medeldistans upp i flödet. Idag var det en bild på mig själv strax före start i samma tävling. Första gången jag skulle tävla i cykelorientering.

Det var FM på medeldistans i Kurikka. Jag hade min systers gamla Tunturi-cykel (inte ämnad för skogen, närmast kanske grusvägar) och lånade en kartställning av hennes man. Det var en hel del fnitter och fixande innan vi fick allt att fungera så att jag skulle kunna starta. Kartställningen var för lös för mitt styre, så vi använde någon sorts isoleringstejp för att den skulle hållas på plats. Några egentliga cykelkläder ägde jag inte heller, men trikåer och orienteringsblus fungerade lika bra. Låspedaler med cykelskor hade jag inte vågat tänka på, utan det var löpskor och vanliga pedaler.

Målet för mig var främst att prova på om det var något för mig, och att inte vara sist. Båda målen uppnåddes och efter det har det blivit många fler tävlingar, både med karta och utan. På något sätt visar det också att man kan börja med nästan vilken utrustning som helst. Om man vill prova på går det att låna ihop till det mesta. Blir man sedan intresserad kan man börja med att köpa begangnat och lite i taget. Mina första cykelskor var från Lidl för 29,90€. De höll gått och väl två år. När man sedan ser att det här är något jag vill hålla på med mera, så kan man bättra på prylarna i sakta mak.