Lätt orientering som fartträning
Orientering. Karta och kompass. Länge sen jag snört på mig skorna och orienterat till fots. Igår blev det en mjuklandning, då det närmast var parkorientering eller en lång skogssprint. För första gången i år deltog jag i den Skärmträffen, öppna torsdagsträningar där man får springa en bana för 6 euro.
Start och mål var vid ishallen i Vasa och skalan på kartan var 1:5 000, vilket är normalt på en sprintkarta. På vanlig skogsorientering är det 1:10 000 eller 1:15 000. Därmed såg banan lång ut och jag fegade ur och valde B-banan på 4,0 km istället för 5,3 km på A-banan. Efteråt konstaterade jag att jag lika bra hade kunnat löpa A-banan. Men å andra sidan kanske det var skönt att börja med en lite kortare. Det är ändå tre månader sen jag sprungit någon form av orientering senast.
Det var nästan euforiskt i början. Kända stigar som jag cyklat många gånger, men aldrig sprungit. Efter en kilometer kändes det givetvis inte lika lätt att löpa längre, utan flåset blev tyngre och pulsen steg. Tycker det är specillt plågsamt att behöva springa i bostadsområde just i det skede, då man i teorin sku borda öka farten, men kroppen stretar emot. Nionde till tolfte kontrollen gick tack och lov i ett litet skogsparti, så farten sjönk då jag både behövde hålla koll på stigarna och var jag placerade fötterna. I början var jag väldigt medveten om att jag inte sprungit stig på länge. Att senast jag gjorde det så bröt jag handen. Men allt längre in i loppet blev fokus mera på orienteringen och löpningen, än rädslan för att falla.
De sista kontrollerna var, plågsamt nog, mest löpning och lätta kontroller, än orientering. Här har jag nog lite att jobba på ännu, orkade inte riktigt kämpa på då det började bli obekvämt. Trots allt är jag väldigt nöjd och glad. Glad att jag hann ut och springa. För det får jag väl tacka sonen som plötsligt inte ville på träningsfotbollsmatch. Och nöjd över att i alla fall hyfsat orka springa. Funderar nu på att anmäla mig till distriktsmästerskapen på medeldistans om två veckor. Det kunde förhoppningsvis fungera som någon slags formbesked för de som ska ta ut lagen till 25-manna i oktober.
Riktigt glad blev jag också i morse då jag lämnade sonen på förskolan och en av hans kompisar visade kartan och banan som han hade sprungit tillsammans med sina föräldrar igår. Han visade stolt upp kartan och vi diskuterade banan lite. Tycker det är så otroligt roligt när barn hittar ut till skogen och man ser glädjen då det hittat alla kontrollerna och fått stämpla.
