top of page

Cykelorientering i Kurikka

Det var i Kurikka jag cyklade min första cykelorienterinstävling, och i helgen cyklade jag där igen. Förutsättningarna var lite andra den här gången och även resultatet. Någonstans märks det ändå att jag gått framåt under åren, även om det inte känts så den här säsongen.


Min allra första tävling i cykelorientering var FM på medeldistans år 2014. Jag var 34 år och hade bara cyklat lite under sommaren på Syster Ds gamla Tunturi-cykel (som definitivt inte var gjord för Vasas steninga stigar). Eftersom jag inte hade ålder inne för veteranklass D35, så var det damernas huvudklass som gällde. Jag kom i mål som 15:e dam, näst sist och över 22 minuter efter segraren.


Kartställning

I söndags valde jag att cykla i damernas huvudklass framom egen D35. Främst för att få testa formen gentemot eliten, för det fanns både två från damlandslaget och en från juniorlandslaget i startlistan. Denna gång var det sprintdistans som stod på programmet.


Jag startade sist, med en från landslaget två minuter innan, så jag hade inte direkt förväntat mig att se någon från min klass under loppet. Redan strax innan första kontrollen mötte jag två, de som startat två respektive fyra minuter före mig. Jag var ju inte ikapp dem, utan skulle ännu en bit till min kontroll för att stämpla, men jag hade varit snabbare än dem. Mötte dem båda även på väg till min andra kontroll, men efter det såg jag dem inte längre. Jag var riktigt nöjd med inledningen, förutom en liten bit på väg till tvåan, där jag inte riktigt orkade trycka på ordentligt. Men orienteringsmässigt gick det bra.


Min största miss för dagen kom på den fjärde kontrollen. Jag hade gått bra ända fram till kontroll ringen och förväntade mig att kontrollen bara sku dyka upp på stigen. Men det gjorde den inte. Istället såg jag små stugor och grilltak. Dom syntes också på kartan, men efter kontrollpunkten. Förstod ingenting. Om jag hade kommit förbi, borde jag ju ha sett kontrollen. Stod stilla och stirrade ömsom på kartan, ömsom på området ikring mig. Oändligt sakta trillade poletten ner och jag förstod att kontrollen inte skulle vara på den stig jag cyklat på,utan på en liten avstickare från stigen.


fyran

Frågan var nu bara var den avstickaren började. Vände om och trampade lite tillbaka. Då fick jag äntligen syn på kontrollen. På mellantiderna efteråt ser det ut som om jag fått närmare en minut att gå åt där . Vad synd. Förslorade ju tredje platsen med en knapp halv minut.


Från fyran var det ett lite längre håll till femte kontrollen, och det gick delvis genom ett kärr. Här hade jag riktigt tungt då stigen var mjuk och benen lite trötta. Jag kom ikapp en som startat tidigt i vår klass, men hade svårt att komma om, då det bara var en singeltrack igenom kärret. Sedan en uppförsbacke närmare kontrollen, där jag faktiskt försökte trycka på. Sedan bara några korta kontrollmellanrum till sexan och sjuan och sen i mål.


På mellantiderna ser jag att jag tappade onödigt mycket tid till andra och fjärde kontrollen. Även långhållet till femman borde jag ha kunnat cykla fortare. Men på det hela taget är jag rätt nöjd med tävlingen. Betydligt bättre än senaste gången jag var på tävling för fyra veckor sedan. Nu fanns det i alla fall någonting i benen, då var det bara tomt.


Nu är det två veckor till nästa tävling. Då blir det FM i medeldistans och stafett. Syster D och jag har lag ihop i huvudklassen. I fjol slutade vi fjärde, två och en halv minut från bronset. Hoppas vi kan utmana de yngre damerna även i år.



RSS Feed
  • Facebook - Black Circle
  • Instagram - Black Circle

©2018 BY CYKELSYSTRAR.

bottom of page