Styrkan i gemenskapen

När jag började cykla i skogen, gjorde jag det oftast ensam, eller med syrran. Jag kämpade på för mig själv, försökte hitta nya stigar att prova. Ibland med fin framgång, och ibland slutade med att jag antingen fick svänga om eller släpa/bära på cykeln. Klart att jag hade fördel av att vara orienterare och hade ofta sprungit på stig i närheten av var vi bor. Men det var ju inte lika lätt att ta sig fram på cykel, som till fots.

Våren 2016 hörde jag första gången talas om att det fanns ett gäng som cyklade tillsammans på måndagar, med start från en lokal cykelaffär. Det tog mig hela sommaren att samla mod för att prova på. Jag minns ännu känslan då jag svängde in på cykelaffärens gård och alla svängde sig om och såg på mig. Antagligen försökte de utvärdera hur bra jag var och hurdan länk det skulle bli den dagen. Efteråt tänkte jag att jag borde ha frågat något riktigt dumt, bara för att få dem att tro att jag var helt nybörjare. Vi cyklade till Sundom och Munsmo hamn. Kommer det nya cyklister, så brukar vi börja med det.

Jag är än idag väldigt glad över att jag vågade mig dit. Hela hösten och vintern var jag troget med varje måndag, det var inte många länkar jag missade. Och jag utvecklades massor. Både tekniskt och fysiskt. Då ett gäng på 15 cyklister cyklar blir det lätt så att om de tio framför klarade det där så gör nog jag det också, samma fart som de andra bara, så kommer man över. Ibland skrek Jussi bakom mig "lisää vauhtia" (mera fart) eller "vauhti korjaa virheet" (farten fixar felen) och det hjälpte. Ibland tänker jag ännu också att här sku han ha ropat mera fart.

Även fysist blev jag mycket bättre. De första länkarna på hösten orkade jag knappt cykla hem. Enda tanken var "vänster, höger, vänster, höger" för att ta mig framåt. Fanns ju inget annat alternativ. Försökte hänga med Kjell, som skulle åt samma håll, men fick oftast ge mig. Nu går det bättre. Jag orkar mer och är sällan den sämsta i klungan.

I fjol somras provade vi på att ordna damlänk samtidigt på måndagen. Främst för att jag inte har möjlighet att binda mig vid två kvällar i veckan. Vi fick med flera intresserade. Ari, som äger cykelaffären, startade även en Facebook-grupp för damer som cyklar i Vasa. För tillfället är det över 100 damer med där, och nu för tiden ordnas det en specifik damlänk på söndagar, oftast klockan två. Anja och Ari har gjort ett stort jobb med att dra länkarna.

I söndags hängde jag med. Främst för att jag jobbar den här veckan när resten av familjen är ledig, så då vill jag tillbringa kvällarna med dem, samt att jag insåg att jag kommer att missa måndagens länk. Tyvärr var det bara en annan dam som kom, och så Ari som drog länken. Men vi gjorde en riktigt bra länk genom Skogsberget, via Nötövägen och till Karperö.

Jag skulle hoppas att flera (damer) skulle se strykan i att cykla tillsammans. Man kan dela med sig av sina bästa stigar och hittar därmed nya ställen att cykla på. Samtidigt utmanas man att prova på svårare ställen än annars, och det är ju så man utvecklas och blir bättre. Kom med på söndag, eller måndag! Vi cyklar så att alla hänger med. Blir vi många på måndag, så delar vi in oss i två grupper, en snabbare och en långsammare, så att alla ska få njuta av bra cykling i grupp.