Tränar igen, med gipsad hand

Det har idag gått två veckor sedan jag bröt tre ben i handen. Första veckan hade jag ont i den och försökte vänja mig vid att inte använda den så mycket, samtidigt som vi ställde till med dotterns 8-årskalas. Vi brukar ha som mål att tvätta fönstren innan hon fyller, men i år blev det inte riktigt så.

Nu den andra veckan går det redan bättre. Svullnaden har gått ner och jag har inte längre värk i den. Har därmed även börjat röra på mig mera, först korta promenader och nu idag en ordentlig träning. Åkte till Öjberget och sprang först 5km banan och fortsatte med fyra varv upp i slalombacken. Oftast brukar jag nöja mig med backen här i Gerby, Rapatunturi, men skillnaden är att Gerbyberget (aka Rapatunturi) tar en dryg minut upp för mig, medan på Öjberget tog två och en halv minut ungefär.

Mest har jag ändå varit frustrerad över alla missade tävlingar och träningar. Missar FM i cykelorientering i morgon och övermorgon. Missar Venla-/Jukola-kavlen nästa helg. Hoppas, hoppas, hoppas ännu på att jag inte kommer att missa Tahko MTB också. Det klarnar antagligen i måndag då jag ska på röntgen och byta gips. Måste kolla med läkaren om Tahko MTB då.

I morgon ska jag heja på Syster D som är i Tammerfors och tävlar i FM i cykelorientering på sprintdistans.

Men ikväll njöt jag av sommarljuset under kvällspromenaden.