Motionär, tävlingsmotionär, vad ska man kalla sig?

Det slog mig en morgon när jag cyklade till jobbet. Jag har ju knappt tränat alls denna vecka. Inte så konstigt att det inte flyter på i tävling om man inte tränar, hahah. Visserligen brukar det gå mycket bättre än senaste helg på MTBO.

Jag brukar njuta av att tävla i cykelorientering, och det leder till att det flyter på rätt så bra med själva orienteringen också. Nu var jag inte alls du med kartan i sprinten, och fick därför ta det lite lugnt på medeldistansen, för att hitta flytet. Men så var det ju också årets första tävling och vi har inte haft MTBO-teknikträningar i trakten på flera år, vilket är synd. Så aktiv är jag ändå inte att jag skulle åka 1,5 h eller mer får att få delta i arrangerade träningar.

Därför får det bli motionsorientering ibland (oftast med barnen visserligen) och cykling plus lite styrketräning. Löpning klarar kroppen av ca 5 km per gång, men det njuter jag också av, så bäst att försöka få in det nu och då, helst på stigar och inte asfalt.

Hur som helst, så insåg jag alltså den där morgonen att jag nog blir tvungen att allt som oftast planera lite för att få in några riktiga träningspass. Likväl är jag så glad att jag kan cykla till jobbet. Den här morgonen gjorde jag dessutom en liten extra runda, för att få till åtminstone 30 minuters cykling.

Och tillbaka till rubriken; jag brukar kalla mig tävlingsmotionär, men har märkt att många andra tränar betydligt mer än jag. Kanske jag ändå kan kalla mig tävlingsmotionär eftersom jag delvis nog tränar för att tävla. Och visst är ett 30 minuters morgonpass ändå ett träningspass. Jag försöker få in lite längre pass på veckosluten, men ibland (nej, ofta) blir de inte längre än 1,5 timme. Men det är 1,5 timme 100 % njutning och nollning från allt annat det!