Ännu länge till bar mark

Just nu går det inte att cykla i skogen här i Vasa. Eller åtminstone är det inte roligt. Snön håller på och smälter, men vi har rätt mycket kvar ännu. Stigarna där snön packats hårt under vintern är delvis isiga och delvis mjuka, vilket gör att man främst bara sjunker igenom och det blir svårt med balansen. Det här i kombination med att barnen haft väldigt mycket program den senaste veckan har gjort att det enda jag tränat under veckan är löpning.

Igår passade jag på att springa medan sonen var på fotbollsträning. Medan han är en timme på träning, hinner jag precis med 50 minuter löpning. Jag behöver se att han kommer igång först, och sedan vara i tid tillbaka innan träningen slutar. Igår fick jag med mig en pappa som sällskap, vi var egentligen tre föräldrar som sprang medan barnen tränade. Sådana här gånger märker jag hur ovan jag är att springa med sällskap, kanske speciellt sällskap jag inte känner. Ovant att prata och springa. Svårt att veta vilken fart den andra är van vid, går det för hårt eller för sakta. Efter 3 km vek jag av för att ta en sväng i skogen, dels för att kolla i vilket skick stigarna är, dels för att det kändes ovant. Måste öva mer på att springa med sällskap. Kanske nästa söndag igen.