Fiskars stigar i februari
Det blir väldigt ofta så för mig, att jag cyklar på samma stigar hemomkring. Ibland längtar man till nya stigar och nya vyer. Därför åkte vi till Fiskars för att (en andra gång) cykla på de märkta cykelrutterna där. Det var nästan under vinterns kallaste period, men hade man kunnat fixa ledigt så hade man, och då åker man.
Vi hade bokat två nätter på hotell och siktade på att göra en tur där emellan. Vi fick dock vänta tills efter 13 innan det var så varmt (-7 grader) att vi ville ge oss iväg. Vi hade också på förmiddagen tagit reda på att det inte skulle löna sig att försöka cykla runt någon av de rutterna som finns väster om vägen genom byn. Det var just de vi helst ville köra, efter att hösten innan bekantat oss med de som ligger öster om.
Men, det skulle i alla fall vara helt annorlunda än på hösten, så varför inte cykla de bekanta rutterna. Början är relativt lätt, och eftersom vi senast cyklade hela Rövarberget 15 km så tog vi nu först Slätmalmskorsets blåa stig. Jag måste säga att det var ett bra val, eftersom jag ännu kände lite av en förkylning jag haft, och så kom jag bra ihåg att den röda stigen är rätt krävande i början.
Bild från http://fiskarsvillagetrailcenter.fi/tiedostot/FiskarsVillageTrailCenter.pdf
Det var riktigt härlig cykling. Lite ovant för mig, eftersom vi sällan har så värst mycket snö i södra Finland, och inte såna här fina vinterstigar. Bara att försöka hållas på det upptrampade/-cyklade spåret, annars kunde det bli snöigt (och vått)! Vi kom tillbaka till Stockvägen och fortsatte in på en av de röda (Rövarbergets) stigar. Hela Rövarbergets rutt var inte öppen, men vi hade tur, för någon vecka tidigare hade man arrangerat Fat Bike Marathon, och stigarna var i superfint skick!
Inte heller den svåra backen ner från vattentornet till träsket var öppen, vilket också resulterade i en lite lättare uppförsbacke tillbaka mot vattentornet. Här hade jag nog väntat mig att jag skulle frysa om fötterna, men vid pausen på berget med sikt utöver träsket tog jag ur mina skovärmare och aktiverade dem på nytt, och tårna kändes rätt så bra. Det var bäst att inte hålla någon lång paus, det höll dessutom på att bli lite kyligare redan.
Vi fortsatte Rövarbergets rutt, som lite genade från sommarstigen, genom kurvor och följde den uppför och (mest) nerför ända tillbaka till byn. Solen höll på att gå ner, men jag var lycklig! Nästan två timmar var lämpligt i den här kylan och i planerna finns att komma tillbaka med syster H senare i år.
Jag måste säga att ett lugnt Fiskars (inte mycket folk i februari, men dock ett hotell som var öppet) kombinerat med väldigt god mat var precis vad vi hade hoppats på.
Här kan man hitta mer information: http://fiskarsvillagetrailcenter.fi/
