Stigcykling med barnen

Emma har länge frågat om hon får följa med ut och cykla med mig, men jag har tvekat. På hösten var det för vått, sedan för mörkt och plötsligt hade vi snö. Förra helgen var det för kallt, även om stigarna nu är bra. Då konstaterade hon att det är ju aldrig lämpligt för henne att följa med. Det gav mig en tankeställare.

Så på söndagen medan vi inväntade farmor och farfar drog vi ut. Vi fick även med oss Erik. Han tog för första gången Emmas gamla cykel som egentligen är lämpligare storlek, men då den är fel färg så har han hittills vägrat. Jag var lite rädd att just cykelbytet skulle sluta i katastrof, men han kämpade på bra. Det största problemet visade sig vara den kalla vinden. -8 grader var egentligen inte så kallt, men vinden gjorde att speciellt Emma frös.

Vi cyklade först på cykelvägar så Erik skulle vänja sig vid sin cykel, men därefter svängde vi in i skogen. Emma hade ordning på sitt från första början, men då har hon ju cyklat i flera år redan. Vi har också några gånger kört stigar hem från affären eller någon kompis med henne. Hon fick ny cykel i höstas och de större däcken gör att hon har lättare att ta sig fram nu. Erik hade problem att komma igång. Ibland har vi ju alla problem att med starten, då man en gång stigit av kan det vara svårt att starta och få upp farten igen. Men genast då han förstod att balansen hålls bättre med lite fart, så började det löpa. Fördelen med vintercykling är också att det är mjukt att falla, om man inte hålls på stigen.

Vi cyklarde ungefär fem kilometer blandat på cykelvägar och stigar. Största problemet var faktiskt kalla händer och fötter, men inte snön. Rekommenderar faktiskt att ta ut barnen på stig på vintern, det är jämnare underlag då alla rötter och stenare döljs under snön. Det lönar sig givetvis att välja välupptrampade stigar så är det lättare för barnen.