Tahko MTB - föreberedelser

Mina förväntningar var höga på Finlands största MTB evenemang, inte bara på själva evenemanget, utan även på mig själv. Även om sista månaden inför dominerades av barnens allehanda program och alldeles för mycket på jobbet, hoppades jag att formen från cykelorienterings FM skulle finnas kvar. Därför blev Tahko en blandning av lycka och glädje, men även besvikelse över den egna presationen. Syrran hade å sin sida en väldigt bra dag och hade lätt cyklat över en halvtimme, om inte mer, snabbare än vi nu gjorde. Nu blev det ett race på mina villkor.

Vi startade mot Tahko på fredag, syrran redan på morgonen, och jag efter lunch. Efter lite glömda väskor och liknande kom vi fram till Siilinjärvi med bara några minuter emellan, möttes upp och handlade mat för det kommande dygnet. Jag hade fått för mig att jag glömt min kortärmade underskjorta, som jag tänkt cykla med, och svängde ännu in via sportaffären. Konstaterade att det var lite dåligt utbud med underställ så här mitt i sommaren, men biträdet hittade en i min storlek ute på lagret.

Väl framme vid Tahko hämtade vi ut nummerlapparna och tittade på slalombacken på andra sidan sjön. Dit upp skulle vi som sista uppförsbacke och sedan en sista utför ner i backen. När man är nästan nere så bär det ännu uppför en bit i backen. Jag tyckte att det nog såg ut att gå att cykla upp där, åtminstone så här på avstånd. Syrran berättade att många nog gick upp där ifjol. Men det var ju lerigt då, går säkert bättre i år.

På fredag eftermiddag är det också barnens eget mtb-lopp. Vi tittade på starten och tänkte båda att nästa år tar vi med barnen, såg så roligt ut med alla taggade juniorer och småbarn på små cyklar.

Eftersom starten för vår del skulle gå vid midnatt, siktade vi på tidig middag och sedan lite sömn. Jag kände mig rätt uppspelt och hade svårt att somna. Egentligen sov jag inte alls. Mellan kl 19 och 22 låg jag bara stilla och försökte sova, och trodde att syrran sov. Men hon hade legat lika sömnlös som jag. I och för sig är det inte helt lätt annars heller att försöka somna den tiden, men nu var det rent av hopplöst.

Två timmar innan start, alltså klockan 22 gav vi upp. Lika bra att stiga upp och göra oss i ordning. Blandade sportdryck, packa ryggsäcken och klä på tävlingskläderna. Nästan alla andra som bodde i samma hus var i Tahko för att cykla, men av de ca 2000 deltagarna var det endast 137 som cyklade på natten. Dags att rulla mot starten. Fjärilar i magen och lamporna laddade.