Magisk vintercykling med pannlampa

Ibland stämmer allt och man kommer in i ett flyt som gör cyklingen helt underbar. Igår hade jag en sådan dag då allt stämde, formen för dagen, koncentrationen och balansen. Kändes nästan som om jag flög fram genom den mörka, snöiga skogen. Stigarna är hårt packade nu och även om dom är rätt smala på sina ställen, så inbjuder det verkligen till snabb cykling.

Jag hade egentligen inte ens bestämt vad jag skulle träna. Men min man konstaterade lite pragmatiskt, kanske lika bra du cyklar idag, det blir kallt från och med i morgon och över hela helgen. Nåja, blev ju så då. Tur att lampan alltid är laddad, så det var bara att byta om och lägga lampan fast på hjälmen. Nu då jag har två cykelhjälmar, slipper jag lägga på och ta bort fastsättningen för lampan beroende på om jag cyklar i dagsljus eller mörker.

Det var -3,5 grad då jag startade, tre dagar sedan senaste snöfallet och helt tyst i skogen. Jag såg inte en människa efter att jag kommit ut från bostadsområdet. Ganska fort märkte jag att benen var pigga och då fokuset är begränsat endast till ljuskäglan framför cykeln, blir även koncentrationen riktigt bra. Efter 50 minuter var jag framme vid grillplatsen vid Degerträsk. Stannade en stund och njöt av tystnaden och lugnet. Försökte även ta någon bild och en liten filmsnutt men filmen blev bara rätt hoppig.

Då jag svängde tillbaka hade jag tappat en del av flytet. Flera gånger behövde jag stanna och lägga i foten. Jag körde av från stigen och in i djupsnön brevid. Lite besviken över att flytet var borta klickade jag igång en podcast i hörlurarna och drog ner på tempot en aning. Cyklade även en lite längre bit längs en skogsbilväg och fick tillbaka en den del av flytet. Rullade in på gården efter 90 minuters cykling. Endorfinhög och lycklig. En helt vanlig onsdag.