Utehelg på 25-manna i Sverige
Det blev en händelserik helg. Tänk vad mycket man hinner med när man riktigt försöker. Förutom en sväng till Stockholm för att delta i 25-mannastafetten på lördagen, hann jag igår både delta i teknikträningen som var en del av Full Speed Raili Racings Rosa bandet insamlingsevent, fungera som tränare på min dotters simträning och sedan ännu ut och cykla ett varv med sonen. Däremellan hade sonen hunnit på golf med sin pappa. Full fart på en söndag.
Jag och barnen startade resan mot 25-manna redan på fredag eftermiddag, genast från skolans öppet hus-evenemang. Jag hade inte hunnit få jobbet färdigt och var tvungen att fortsätta i bussen från Närpes. Först någonstans nära Raumo var jag färdig och kunde lägga undan både telefon och dator. I hamnen i Åbo jagade vi lite Pokémons och mötte upp barnens morfar som också skulle med och springa.
Lördagen blev en heldag ute på en åker i utkanten av Stockholm. 25-mannastafetten marknadsförs som tävlingen där världens bästa orienteringsförening koras. I laget ska ingå 25 orienterare i olika åldrar, allt från juniorer till old boys. För att alla ska hinna springa under dagen, är vissa etapper så kallade parallellsträckor, där fyra lagmedlemmar är ute i skogen samtidigt. Det är även en del av tjusningen och utmaningen, att få de fyra löparna att komma till växling så nära varandra som möjligt. Första och andra sträckan löps av endast en löpare igången, medan tredje till sjunde sträckan är parallellsträckor med fyra löpare. Lagets 23:e löpare måste sedan vänta in alla de fyra löparna från sjunde sträckan innan hen får bege sig ut i skogen. Sträckorna 23-25 löps sedan av endast en löpare i gången. Och först i mål vinner.
Jag hade i år sträcka 24, vilket innebar en ganska lång väntan på att får komma ut. Det gällde samtidigt att inte promenera omkring allt för mycket och se till att äta mat i tid. På det hela taget kände jag mig rätt fräsch en timme före start, jag hade räknat med att komma ut i skogen strax efter klockan tre. Men lite slö och stumma ben behövdes jobba bort innan. Barnen och jag hade deltagit i miniknat (en slags snitslad bana för de allra yngsta barnen), med ena barnet sprang vi till och med två varv. Så inför egen löpning blev det en kopp kaffe och ordentlig uppvärmning, för att vakna till ordentligt.
Det blev egentligen precis ett sådant lopp som jag hade föreställt mig och hoppats. Terrängen runt Stockholm är ju oftast väldigt fin, med bra botten och många stigar. Sedan hade det redan bildats nya spår av tidigare löpare under dagen, men egentligen inte lika mycket som jag hade förväntat mig. Märkte ganska fort att orienteringsflytet, så där som det varit under mina bästa dagar, saknades. I och för sig har jag väl varit ut i skogen med karta i handen endast tre gånger under säsongen, så kanske det förklarar en del. Det blev lite hackigt in till kontrollerna och vissa kontroller kom jag nästan lite bakvägen till. Såg väldigt få damer från min sträcka, endast en längs med banan som höll ungefär samma fart som jag, och sedan på slutet kom jag ikapp några stycken, som det sedan gällde att hålla undan från. En liten krok till näst sista gjorde att en av dem smet om, men jag lyckades ändå lyfta laget sex placeringar.
Med tanke på att vi i år var ute med reserver och nästan reservernas reserver, så gjorde laget en rätt bra helhetsinsats. Vissa gjorde bättre ifrån sig än väntat, medan andra hade några onödiga missar. I fjol blev laget diskvalificerat, så åtminstone bättre än det, även om det nog var bland med de sämsta åren placeringsmässigt. Det blev i alla fall en fin avslutning på en, för mig, väldigt kort orienteringssäsong.
Efter busshemfärden på söndagen, hann jag som sagt ännu med på lite teknikträning på cykel. Visserligen hade de kört igång en dryg timme innan, men jag fick ändå med mig en massa nyttigheter. Främst cykelhantering och kurvtagning. Som avslut hann vi också lite prova hoppa. Mycket matnyttigt där, men mer om det en annan gång.
