Teknikträning i Fiskars

Har haft en helt superhelg, på många sätt. Träffat föräldrar och syster D och hennes familj. Sen har jag också cyklat. Lärt mig nytt och sett på då andra tjejer lärt sig nya saker. Hurrat och hejat då dom lyckats, försökt att även njuta själv då jag lyckades. Allt i frisk höstluft med fantastiska färger.

Inledde helgen med att redan på torsdagen packa barnen och cyklarna i bilen och köra ner till Pargas. Sonens cykel får ännu plats i bakluckan på bilen, medan dotterns och min är på ställningen på dragkroken. Börjar antagligen bli aktuellt med ny ställning så småningom då sonen behöver större cykel. Fredagen spenderades främst med barn och kusiner med bara en kort cykeltur tillsammans med sonen. Vi cyklade genom centraleparken och längs sundet, och jag lät sonen välja väg. En liten sväng via min gamla skola hann vi också med.

På lördagen var det sedan äntligen dags för MTB-teknikkursen som jag väntat så länge på. Jag hade trott att jag skulle åka ensam, men dagen innan meddelade en kompis Elina att hon och hennes kompis Salla också kommer. Så vi samlades på Elinas gård. Med en cykel inpackad i bilen och två bak på ställningen körde vi i regnet till Fiskars. Vi kollade väderprognoser och hoppades på det bästa. Det var utlovat spridda regnskurar längs med dagen och vi hade flera ombyten med för säkerhets skull.

Dagen inleddes med en knapp timmes kroppsvård inne i en lågstadieskolas gymnastiksal. Speciellt rörlighet i ryggrad, bröst handleder och vrister. Även fokus på bålstyrka och stabilitet. Mycket av det där var ju bekant, men sådant som man ofta inte värderar tillräckligt högt. Jag märker ju nog både då jag cyklar och springer att bålen (mage och rygg) inte är tillräckligt starka, ändå är det sällan jag avsätter tid för att träna just dessa viktiga delar av kroppen.

Sedan blev det ombyte till cykelkläder och ut på gården. Vi delades in i två grupper där den ena började med cykelhantering, en kort bana mellan koner, medan den andra tränade på att cykla uppförsbackar. Vi övade på att stå stilla på cykeln, att lyfta framhjul och bakhjul, samt att cykla slalom. För mig var övandet på att stå stilla svårast. Svårt att hålla balansen på en stillastående cykel. Något som jag absolut borde träna mera på hemma. Går ju att göra några minuter före eller efter cykellänken. Eller varför inte medan barnen leker ute. Igår tränade jag på stillastående i trafikljusen då jag cyklade hem från jobbet, ett ypperligt sätt att använda den tiden till.

Från skolgården cyklade vi därefter en kort bit stig till en närbelegen pumptrack. Blev nästan rädd då jag såg den. Det var kort avstånd mellan gupporna och väldigt snäva svängar. Även här delade vi lite på oss och medan en del övade i pumptracken, övade andra på att cykla över lastpallar. Får väl lov att erkänna lite så där generat att jag tänkte det där kan inte vara så svårt, tajmade lytftet av framhjulet helt fel och körde rätt in i lastpallen. Smällde vänster knä på samma gång. Knät ömmade sedan hela resten av dagen och påminde mig om att inte bli så hög i korken.

Under lunchpausen hann vi lite njuta av de fina omgivningarna vid Fiskars bruk. Lunchen intogs på ett av de mysiga caféerna längs Fiskars å. Hade vi haft mera tid, hade vi kanske cyklat runt mera i själva Fiskars för att bekanta oss mera med stället, men vi får väl återkomma en annan gång med bättre tid för sightseeing.

Eftermiddagen cyklade vi längs de utmärkta lederna, njöt av de fina stigarna och stannade till för att träna teknik. Alla hängde fint med, även om skillnaden mellan cyklisterna märktes mera i skogen. Tycker dock att Kaisa tog väl i beaktande både de som kunde mera och de som var nybörjare. Vi tränade på att ta oss över steniga partier, upp i långa backar och ner för knepiga ställen. Det faktum att det regnat hela natten gjorde vissa ställen svårare än de hade varit i torrt väder.

Det var otroligt roligt att se hur damerna växte längs vägen. På ett ställe fanns en liten nerför, som flera tvekade på. En tjej svängde om två gånger vid kanten och först på den tredje vågade hon. Och den glädjen man såg i hennes ansikte efteråt gav energi åt många. Roligt också att se hur alla damer hejade på varandra och uppmuntrade att försöka. Applåder och hejarop då någon klarade ett ställe som först verkat svårt. Det var inga sura miner över att någon ville ta om och prova på nytt utan alla väntade gärna och lät dem ta om.

På slutet fanns en nerförbacke som kallades för "Huvikumpu". Den var till en början lätta flowiga stigar nerför, som sedan ledde till tre eller fyra lättare drop som gick att antingen rulla över eller cykla brevid. Den sista var sedan ett kanske knähögt drop som det gick att hoppa från. Tror inte att jag har provat det på riktigt förr, så där att båda hjulen faktiskt hinner vara i luften samtidigt. Lite har jag sett då Helena Enqvist har övat hopp och velat prova. Men inte riktigt hittat något bra. Eller bara inte vågat. Nu vågade jag. Hoppade tre gånger, de första två kom jag ner med framhjulet först. På tredje försöket vågade jag ha mera fart och tyngden mera bak, och då såg det ju redan mycket bättre ut. Hade gärna stannat och hoppat mera, men då det bara var en annan tjej som provade och hon hade redan slutat, så kunde jag inte direkt ha 12 damer väntande medan jag hoppade klart.

Vi avslutade tillbaka vid "Pajan" (boden) och rullade därifrån tillbaka till skolan där vi hade bilen parkerad. Lördagen blev just så bra som jag hade tänkt mig. Fick ut massor av det och mycket att tänka på och träna på då jag cyklar. Rekommenderar nog starkt att delta i någon motsvarande kurs, om du bara har möjlighet. Speciellt om du ofta cyklar ensam och inte har någon kompis som ger tips och kan hjälpa dig bli bättre. Sen träffar man ju också väldigt många likasinnade på en sån här kurs, och för en socialt lagd människa som jag är det ju lika mycket värt som själva cyklingen.