Träningsrunda längs BotniaMTB banan
Med lite kort varsel drog vi igår till Vörå och cyklade Botnia MTB:s 30 kilometers bana. Vi var tre damer som mötte upp på Norrvallas parkering. Det blev en fin kväll med härligt väder, fina stigar och roligt sällskap.
Botnia MTB arrangeras i år den 15:de september, med start och mål vid Norrvalla i Vörå. Tidigare år har det samtidigt arrangerats BotniaLöpet, men inte nu längre. Istället är det enbart MTB, 69km eller 30km, men med juniorklasser på 9km och 18km som tillägg till tidigare år.
Jag har själv cyklat 30km år 2015 och 69km år 2016. Ifjol kunde jag av någon anledning inte delta. Minns bara att det var väldigt lerigt och vått i skogen ifjol och att jag var rätt nöjd med att inte vara med.
Igår försökte jag agera guide och kartläsare åt två damer som jag bara cyklat någon enstaka gång med tidigare. Tur att Nina som var med hade löpt både 16km och 30km innan, för på ett par ställen tvekade jag om den rätta vägen. Men med lite samarbete hittade vi runt utan större problem, trots att skyltningen av banan inte var klar ännu. På några ställen var skyltarna (lyckligtvis) redan uppsatta.
Banan inleds med en kort bit längs motionsspåret i Norrvalla, sedan är det sågspån och mjukt ut till en skogsbilväg. Därefter blir det sedan grusrally i nästan fem kilometer. Fördelen med så lång grussträcka är ju att startfältet i det egentliga loppet spricker upp, men så här när vi var bara tre stycken som ville cykla stig, kändes det lite onödigt långt. Efter en kort bit skog, följt av kort bit skogsbilväg kommer ett av de längre singeltrack-partierna. Först över vackra berg med fina vyer, för att sedan övergå till lite djupare skog, men ändå rätt bra underlag. Endast på några få ställen behövde vi lägga i foten, då det blev något svårare parti.
Därefter är det skogsbilväg i cirka två kilometer, för att sedan övergå i ordentligt bred grusväg i nästan sex kilometer. På tävling är det antagligen, beroende på vinden, en fördel av att kunna växeldra på den här biten. Nu hade vi inte särskilt bråttom, utan passade på att njuta av Kalapää träsk och hinna diskutera lite.
Från ungefär 18 kilometer kommer några av de roligaste stigpartierna på banan. Det är lätt och bra botten på stigarna, knappt några stenar eller rötter alls. Om man har kraft i benen ännu på det här partiet och orkar trycka på, så kan man njuta av riktigt härlig, flowig cykling. Sedan är de sista 2,5 kilometrarna in mot mål nästan endast sand- och asfaltväg.
