Inte riktigt som jag tänkt mig

Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig. Det som började som en alldeles fantastisk morgonlänk längs spegelblankt hav på naturskön stig, slutade med gips och tre benbrott i handen.

Jag och min man hade kvällen innan kört ner till Pargas för att på fredag förmiddag gå på begravning. Vi bodde på hotell denna gång, då min moster och kusin med barn var inkvarterade hos mina föräldrar. Vi anlände rätt sent på torsdagen, men var via föräldrarna för en pratstund innan läggdags. Jag skojade med pappa om att vi far på morgonlänk tillsammans följande morgon, så att jag springer till dem, pappa hakar på och lämnar av mig vid hotellet och springer hem. Kanske mest på skoj.

Följande morgon var jag ändå vaken redan innan sju och begravningen var inte förrän klockan tio, alltså skulle jag bra hinna ut närmare en timme. Meddelade pappa och frågade om han hänger med. Han tyckte det var onödigt tidigt för kroppen och tackade nej.

Då blir det Munkvikens naturstig, tänkte jag. Jag sprand där mycket då jag var i tjugoårsåldern och gillar den lummiga grönskan, med havet brevid, som finns där. Sprang förbi vårt gamla hus och fortsatte till standen. Helt spegelblankt på havet. Fågelkvitter och lätt sus i träden. Stannade flera gånger och bara njöt. Ofta kan det vara vått och halt längs stigarna, men nu har det varit varmt och torrt så länge att stigarna var torra och hårda att springa på.

Plötsligt snavar jag i en trädrot och flyger handlöst framåt. Vänstra handen blir under kroppen då jag landar på ansiktet på stigen. Nu gick något sönder i handen var första tanken. Satte mig upp och försökte kolla hur mycket annat som var sönder. Verkade inte så illa. Telefonen var också hel, fast det lät som om den landade med skärmen neråt. Bara handen då. Svårt att bedöma hur illa. Mest ont gjorde det inne i handen vid ringfingret. Tog av förlovnings- och vigselringarna ifall fingret skulle svälla upp.

Ny värdering av läget. Behöver ingen akut hjälp, benen fungerar ju. Hälsovårdscentralen är ändå inte öppen ännu, så någon väldig brådska är det heller inte dit. Syrran är antagligen på väg till jobb och just idag är det ingen bra dag att störa henne. Mamma och pappa har säkert fullt upp med service åt resten av släkten. Lika bra jag går tillbaka till hotellet. Knyter handen, gör minst ont då, och med handen högt promenerar jag tillbaka. Försöker jogga ibland, men det smärtar i handen. Har en sedel i telefonfodralet, så jag går in på mataffären och handlar en påse frusen majs, för att få kallt på handen.

Väl tillbaka på hotellet ringer jag hälsocentralen, men där får jag höra att röntgen inte är öppen på fredagar. Alternativen är TYKS eller privat vård. I alla fall kommer jag inte att hinna med vård innan begravningen. Bokar läkartid till efteråt.

Röntgen visar två benbrott. Datortomografin visar tre benbrott. För tillfället ser benen ut att ligga tillräckligt bra för att inte behöva operation, så jag får åka hem med ett fint rött gips. Ny röntgen nästa vecka hemma i Vasa.

Det känns surt och bittert i bilen hem till Vasa. Samtidigt är jag tacksam över att det inte gick värre och att det är vänster hand. Kommer att missa FM i cykelorientering om två veckor, och högst antagligen också Venla/Jukola veckan efter. Hoppas bara att handen är i skick till Tahko MTB. Får försöka hitta alternativa sätt att träna tills det.