top of page

Medeldistans i Kyötikkälä

Förra lördagen inleddes alltså med sprint tävling, ungefär 20-25 minuter. Därefter var det paus och tid för återhämtning i drygt två timmar. Vi passade på att äta lunch och vila lite. Och så spekulerade vi i var som eftermiddagens medeldistans skulle gå. Hur mycket skulle vara på samma område som på förmiddagen och hur många gånger skulle vi cykla upp och ner för åsen?


Det var omvänd startordning på eftermiddagen, så syrran startade först och jag sist. Hoppades att jag åtminstone sku se skymten av dem, kanske om det var korsbana ens.


Kort avstånd till första kontrollen, därifrån rolig och fartfylld nerförbacke till cykelvägen. Fick upp bra fart längs cykelvägen och försökte hålla ordning på när jag skulle svänga upp. Rakt på kontrollen. Från tvåan till trean visade det sig att syrran och jag valt olika vägval, hon vände och cyklade ner tillbaka till cykelvägen medan jag fortsatte snett uppåt till en sandväg som på vintern fungerar som skidspår. Helt ärligt så tror jag faktiskt att min vägval skulle ha varit snabbare, om jag inte hade missat själva kontrollen.


Kartbit från medeldistansen

Jag räknade stigkorsningar tills jag skulle svänga ner. Såg en kontroll och två cyklister på väg från den. Tänkte att jag ska en korsning längre fram ännu. Kom till en uppförsbacke och tvekade, tyckte att jag egentligen inte skulle uppåt. Hade jag räknat fel på stigkorsningarna? Uppe på backen ser jag trappor, nu är jag definitivt för långt. Svänger om och cyklar ner tillbaka, men svänger av för tidigt, och får fast mig ordentligt först då jag stannade och tog mig tid att titta efter. Konstaterade att kontrollen jag sett tidigare måste vara min. Två minuter längre tog det för mig till trean, jämfört med syrran.


Följande hjärnsläpp kom vid den sjätte kontrollen. Jag kan inte ens skylla på att jag inte såg sandvägen till höger, det enda jag tänkte på var att undvika uppförsbacken närmare sjunde kontrollen. Tyckte att stigen som gick rakare mot kontrollen och uppe på åsen inte såg så illa ut. Det visade sig senare att det finns ett Strava-segment för just den biten. Namnet på segmentet kanske ger en fingervisning om hur mycket sten det faktiskt var på stigen. Jag tappade ytterligare två minter till syrran på det avståndet.


Bollhavet

I mål var jag dryga tre minuter efter syrran. men förlorade fem och en halv och segraren. Får nog försöka få in lite fler hårda träningspass innan FM-tävlingarna i juni om jag ska ha någon chans i år.




bottom of page