Gemensam påskcykling

Det är rätt sällan vi systrar träffas och cyklar tillsammans, men under påsken hann vi ut på en dryg timmes cykling.

På påskdagen startade vi redan efter nio för att hinna ut medan stigarna var frusna ännu. Jag hade cyklat en länk på eftermiddagen dagen innan och märkte definitivt en stor skillnad. På lördagen var det snösörja och is om vart annat, medan söndagen bjöd på fruset underlag. Med dubbdäck är det definitivt att föredra isigt underlag.

Denna gång hade jag inte med min egen cykel, utan lånade syrrans mans cykel. En odämpad Surly med plus-däck. Den är egentligen ganska rolig att cykla med, som omväxling, men samtidigt är det på vissa stigpartier lite ovant att inte ha dämpning åtminstone framme.

Syrran och jag körde det som är lite av en standardrunda om vi startar från deras gård, förutom en extra sväng i Muddais, som syrran hittat för någon vecka sedan. Därtill blev det en extra loop vid vattentornet i Tennby, efinitivt den lättare vägen. Bara våren har kommit så där på riktigt och stigarna smält och torkat upp, så kanske jag borde cykla loopen andra vägen, för att utmana mig själv lite.

Vi hade egentligen bara ett besvärligt ställe på rutten och det var en nedförsbacke i Munkviken. Den var hal redan dagen innan, och redan då fegade jag ur då jag hade lånad cykel, men på söndagen var den ännu isigare. Nu gav vi båda upp och halkade ner till fots. Skrattande halkade vi ner för backen med cykeln i ena handen och andra handen runt vad helst vi fick tag i.

Förhoppningsvis är snön borta nästa gång jag kommer till Pargas på besök igen. Samtidigt försöker vi vara noga med att inte heller cykla om det är för vått, vi vill inte förstöra stigarna för vi är ju inte de enda som rör oss i skogen.