Slut på semestercyklingen?

Jag hoppades att jag hade fått skriva om dagens cykelorienteringsträning, men barnens orientering gick före idag. Det var avslutning på en liten sommarcup som de deltagit i, med prisutdelning. Som jag nämnt tidigare så har man inte så ofta chans att delta i cykel-o här i Åbotrakten. Vi får hoppas att det ordnas fler ännu i höst. Slut på semestern är det också. Jag har som tur haft chansen att (i mina mått) få cykla rätt så mycket de senaste två veckorna. Det började med en tur på 105 km längs Lilla Ringvägen i Åbolands skärgård. Det blev samma rutt och tidtabell som förra sommaren, men i år var vi tre stycken som var med. Start sex på morgonen, och först genom Åbo till Nådendal och vidare mo

Cyklat mycket med barnen i veckan

Den här veckan har min man varit bortrest några dagar. Det betyder också att min träning inte riktigt går att planera så bra. På måndag var vi dessutom till svärmor och vattnade blommor och trädgårdsland. Vi gjorde en heldagsutfärd av det hela, då det ändå tar en timme att köra dit. Efter färdigt uppdrag samt länsning av farmors jordgubbsland, åt vi lunch, spelade vi minigolf och simmade innan vi återvände hemåt. De två följande dagarna blev det isället en hel del cyklande i barnens fart. På tisdag cyklade vi in till Vasa centrum för att kolla in matmarknaden som var i stan, samtidigt som vi var en sväng via mitt jobb för att kolla posten. På hemvägen stannade vi till i båtparken, en riktigt

Besviken på formen

Det har nu gått några dagar sedan FM i cykelorientering på ultralångdistans. Genast efter tävlingen på lördagen och ännu igår var det främst besvikelse jag kände. Nu med lite perspektiv på tävlingen får jag väl konstatera att det var så långt som fysiken räckte den här gången. Att träningsmängden sen januari legat på 60 procent jämfört med ifjol, gör ju sitt. Den brutna handen i maj gjorde ju också att den viktiga perioden med fartträning innan tävlingssäsongen inte blev av, gjorde ju inte saken bättre heller. I lördags räckte det bara till en fjärde plats i D35. Minimimålet var medalj, helst silver. Jag insåg redan på förhand att jag inte skulle ha någon chans att rå på Marja Penttilä som v

Tävlingsförberedelser

I morgon är det dags för FM i cykelorientering på ultralång distans. Distansen är ny för i år och helt ärligt känns det lite skrämmande. Annars skulle det knappsast vara det, jag har cyklat långt förr, men med tanke på den hetta som vi haft den senaste veckan, kan det bli ganska tufft. Idag har jag suttit fem timmar i bil mellan Pargas och Suonenjoki, där tävlingarna hålls, och kört genom tre ordentliga regnskurar, så jag hoppas att det är lite svalare i morgon. Som en del av förberedelserna cyklade jag ihop med syrran igår. Mitt på dagen. I 29 graders värme. Efter en semestervecka i Helsingfors och Estland med familjen, behövde jag en liten genomkörare, helst på cykel. Syrran var genast med

Träning under semestern

Teoretiskt sätt borde det finnas mer tid över för träning då man har semester, men så är det inte alltid. Plötsligt är alla i familjen lediga och på några veckor ska det hinnas med väldigt mycket program. Jag har haft förmånen att inleda semestern, tillsammans med mina barn, hos mina föräldrar. Sov en natt hemma hos dem, innan vi packade oss iväg till deras stuga. Här får jag dra ner tempot ordentligt. Ett riktigt, riktigt bra sätt att inleda semestern på. Oftast blir det länk på kvällen innan bastun. Första dagen på stugan var även Syster D med familj på stugan. Då blev det lite ändrade planer och vi passade på att smita iväg på gemensam löplänk medan deras yngsta sov en timme på eftermidda

Äntligen på Måndagslänk

En lokal cykelverkstad här i Vasa brukar på måndag dra en långlänk för alla intresserade. Vi samlas framför cykelaffären klockan 18 och cyklar tillsammans mellan 25-35 kilometer. Det är fritt fram för vem som helst som har en mtb att komma med, farten brukar gå enligt den som är långsammast. Förra vintern var jag en trogen deltagare. Hemma visste också alla att på måndagar cyklar mamma med gubbarna. För det har varit mest män, med några få undantag. I vår har barnen haft orientering på måndagar och jag har prioriterat det med dem. Men nu då de är hos farmor och handen är någorlunda i skick, så trampade jag iväg dit. Vad roligt det var! Så många som jag inte har träffat på länge. Flera som ha

Cyklar mig lycklig

När man plötsligt inte kan göra det man brukar, vill man det ännu mera, antar jag. Efter att inte ha kunnat cykla över huvudtaget på fem veckor, så har jag nu cyklat alla dagar sedan jag kunde börja hålla i styret. Ännu håller handen inte för några längre turer, så jag har hållit mig till en timme. Dessutom har jag hållit mig till lite lättare stigar, tekniskt sätt, för att inte utsätta handen för allt för mycket skakningar och plötsliga slag. Idag hade jag dessutom möjlighet att cykla till jobbet. Barnen är hos farmor och farfar, då dagis har stängt, så nu behöver jag plötsligt inte fundera på att något barn ska hämtas eller föras, utan kan ställa mina arbetsresor enligt egen tidtabell. Säl

Tahko MTB - racerapport

Varför till Tahko MTB? Jag har några gånger (nåja 7 gånger) åkt Vasaloppet utan att ha gjort några strålande prestationer, men mest för att det är så fin stämning och en rolig grej och ett mål för träningsåret. Eftersom kroppen inte längre riktigt är med på alla grenar längre, så har det blivit mer cykling. Och lika gärna kunde vi sätta upp ett gemensamt mål för året med Syster H och köra vårt första längre mtb-lopp istället. Tahko är bekant eftersom min man kört det fyra gånger, och vi således hade lite bakgrundsinformation. Så gick det som det gick med syrran, och jag fick fundera om, ifall jag skulle hitta någon annan att göra denna roliga grej med. Visserligen kunde jag åka ensam också,

RSS Feed
  • Facebook - Black Circle
  • Instagram - Black Circle

©2018 BY CYKELSYSTRAR.

This site was designed with the
.com
website builder. Create your website today.
Start Now